LINNEATREA

Hittade studentbildsmappen i datorn som bara har legat där i några månader. Ni är ju vana vid min långsamhet, så jag tror ni kan leva med att se några studentbilder såhär ett halvår efter, ehe. Fotade inte så mycket under dagen, men här får ni det som finns!



Studentdagen började med champangefrukost klockan halv sju. Alla var nervösa. Det var ju en stor dag man hade framför sig.



Men framförallt var man väldigt glad och taggad. Det var Sara ett lysande exempel på.

Ja, jag bloggar för tredje gången den här veckan, minns inte när det hände senast! Sitter och läser om vad som styr en metalltråds resistans, kvällen till ära. Tänkte skriva yeah där by the way, men stoppade mig själv.

Idag ringde väckarklockan vid fem. Vid tio i åtta var jag framme vid Chalmers där jag först med nöd och näppe tog mig upp för den jobbiga mördarbacken. Sen gick jag upp till fysikhusets sjunde våning. Vi skulle nämligen vara i en ny mystisk sal. Detta blev rena fyspasset, och lungorna kändes helt utslitna mot slutet, men väl där uppe fick man sin belöning.

Utsikten var storartad, byggnaden var sådär gammal, fin och vitmålad. Och utsikten var storartad, sa jag det? Sen, en stund in på föreläsningen färgades salen orange av solen som gick upp utanför. En sal förgyllde alltså hela min förmiddag. Yeah. Det är de små sakerna som gör det, säger man ju!

Sen i pausen gick jag på toaletten och fick syn på det nördigaste toaklottret jag nånsin sett. Det stod "roten ur bajs" och "delta-trist". Så omoget. Och så moget... Och chalmersigt.
På bussen hem fick jag ännu ett leende på läpparna. En halvsur tant körde bussen, och plötsligt började det höras röster i busschaufförs-walkie-talkien skithögt. Det var två manliga busschaffisar som först tog ett ordinärt, seriöst bussnack, men sedan började diskutera sitt lunchätande över alla bussars gemensamma telefonlinje. Samtidigt kämpade den numera helsura tanten desperat med att stänga av ljudet, och viftade med armarna av ilska. Till slut hade de pratat klart iallafall, slutet gott, allting gott.
Och till sist ler jag igen, för nu är det helg!

En augustikväll blev vi hembjudna till Jossan. Hittade lite bortglömda bilder från denna dag.

 

Vi hängde i eftermiddagssolen på verandan. Minns att vi pratade om vad vi skulle göra till hösten, om SongPop (som jag var besatt av vid denna tiden) och skrämdes av Jossans skällande hund.



Fast vi vande oss vid varandra efter en stund.

 

Hey folks. Tänkte att det var dags att kika fram lite ur pluggdimman. Jag gör ju inte så mycket annat än att plugga nu för tiden. Hörde faktiskt någon som tyckte att tempot på basåret är högre än på läkarlinjen, hoppas det är så, då är man ju rätt skillad om man klarar detta!
Hur som helst kämpar jag tappert vidare, naturämnena känns både intressanta och meningsfulla, så det är faktiskt okej att plugga såhär mycket. Eller så beror det på att jag är inne i värsta flowet nu. Då är allt möjligt. Yeah (yepp, jag har kommit in i ett nytt yeah-missbruk).

Den senaste veckan har jag även hunnit med att:

• Se sista Breaking Dawn-delen med Lollo, Jossan, Emelie och Sara. Älskar att se filmer till böcker jag har läst, men nu är jag bannemej rätt trött på denna filmserie. Det var på sätt och vis skönt att det här var den sista. Fast jag gillade musiken, förtexten och hur de fick till det med den omtalade twisten på slutet.
• Träffa Christoffer. Vi såg på bolimompa, drack kaffe och missbrukade yeah. Yeah.
• Håva in ett godkänt och ett väl godkänt på fysik- och mattetentorna. Oh yeah.
• Fira pappas 54-årsdag med en överraskningsfest hos Maria. Överraskningsfester är en konst insåg vi efter att ha smusslat och ljugit som aldrig förr.

Denna helg har varit väldigt halloweenartad. Igår var jag med släkten på Nolhaga slott och löste en mordgåta. Det var som en teaterföreställning som vi fick vara med i typ. Kvällen började med att ett mord begicks. Därefter fick vi i grupper följa de misstänkta runt på slottet, där olika sketcher spelades upp. Snart hade man samlat på sig information och ledtrådar, och fick under en riktigt delikat middag försöka få ihop pusselbitarna. Och när facit kom, visade det sig att jag hade gissat rätt. CSI Miami, here I come.

 

Fredagen var också skräckinspirerad. Då hade Emelie halloweenfest. Jag fotade lite grann: